Barnsångskatt med jazzig framtoning

Rolf Nordman, Vasabladet / 2013-10-13

Sångboken "Nu ska vi sjunga" utgavs 1943 på initiativ av Alice Tegnér och kom att bli den sångtradition som de flesta födda på 1940, 1950, och kanske även in på 1960-talet fick med sig från folkskoletidens musikundervisning. Den åländska sångerskan Johanna Grüssner och pianisten Mika Pohjola har tagit sig an att spela in sammanlagt förtio av visorna och ge ut dem på skiva.

Kombinationen Grüssner & Pohjola är ju inte ny, utan de har jobbat ganska mycket tillsammans både på scen och i studio. Johanna har en väldigt bred repertoar, med jazz som utgångspunkt, men fungerar lika smidigt inom folkmusik, psalmer och barnmusik. Mika Pohjola, har liksom Johanna, fått sin musikaliska skolning i New York. Mika är en väldigt produktiv musiker med åtskilliga inspelningar, men också en gedigen pedagogisk produktion. Kombinationen av traditionella barnsånger med Grüssner & Pohjola är därför väldigt optimal vad gäller kunnande och kreativitet.

Mika Pohjolas arrangemang av de bekanta numren är fint hantverk. Harmoniseringarna är väl avvägda och inte överarbetade och rytmbehandlingen fräsch. Det är sällan han upprepar sig och genomlyssningen blir spännande, eftersom de gamla skolkompisarna är nog så bekanta, men alltid uppiffade i nya stassar. Melodin behandlas med respekt av Johanna. Styrkan är hennes intensiva närvaro, självklara frasering och tolkning av sångernas texter och karaktärer. Vissa av sångerna har fått en klar jazzprägel, till exempel "Sockerbagaren" eller "Har du sett herr kantarell" medan andra är mera traditionellt satta.

Förutom Johanna och Mika så medverkar Mikas amerikanska musikerkolleger, slagverkaren Mark Ferber på elva nummer och trumpetaren Arnold Hammerschlag på två låtar. Resten sköter Mika via samplade instrument samt pianot. Det är också produktionens enda svaghet, eftersom en del samplingar låter ganska tråkiga. Det skulle naturligtvis ha varit en ganska stor ekonomisk satsning att använda riktiga musiker i de klart orkestrala arrangemangen, men det är nu bara så, att de nummer där slagverkaren och trumpetaren medverkar har musiken en annan kraft och vitalitet.

Sångerna på skivan är gjorda som de var tänkta av fru Tegnér, det vill säga i väldigt sångbara tonlägen. Målgruppen för skivan kan därför mycket väl vara far- och morföräldrarna med barnbarn. Det skall vi tacka Grüssner och Pohjola för.